szwedzkiereminiscencje

Czy warto pisac do wydawców?

In Ksiazki, Szwecja on 3 Luty 2011 at 15:06

Czy istnieje kraj Galicja?

Wymienilam wlasnie maile z autorem ksiazki „Garpar, gipskatter och svartskallar” i nie jestem zadowolona z wyniku mojej interwencji. Wczesniej mialam niezle doswiadczenia, poniewaz redaktor „De fattiga i Lódz” bardzo pozytywnie przyjela moje uwagi. Zgodnie z moja sugestia zatrudniono polskiego korektora, który automatycznie mógl wychwycic wyrazenie obrazliwe czy niepoprawne w polskiego punktu widzenia. Ksiazka dotyczyla getta w Lodzi, wiec moze dlatego redakcji zalezalo na poprawnosci takze  z polskiego punktu widzenia? W kazdym wypadku redakcja wykazala chec uczestniczenia w dyskusji i znalezienia rozwiazania zadowalajacego dla stron obu. Jak wiadomo niektóre tematy historyczne sa drazliwe i jak kazda strona sie zaprze to nie mozna osiagnac kompromisu.

Poniewaz tak mi dobrze poszlo z jedna ksiazka to sie nie zawahalam wyslac paru komentarzy o drugiej (do innego wydawnictwa). Jako czlonkini towarzystwa obrony dobrego imienia Polaków zagranica czuje cos w rodzaju moralnego obowiazku zabrac glos – bo jak nie ja to kto? Nie spodobalo mi sie germanofilskie podejscie autora do historii i nazewnictwa – choc, jak tez i on mi odpowiada, jest to podejscie nadal dominujace w Szwecji. Ale jak sie rozmawia z pojedynczymi historykani uniwersyteckimi to sa sklonni do dyskusji, przyjecia uwag czy ewentualnych poprawek. Takie mam przynajmniej doswiadczenie w kregów akademickich – choc juz nauczyciel gimanzjalny bywal zamkniety na dyskusje. Natomiast jak ktos juz wydaje ksiazke to uwazam, ze fakty powinny byc w zgodzie z najnowszymi odkryciami (takze historii) i przede wszytskim poprawne. Niestety, w odpowiedzi na mój list autor powolal sie tylko na takie a nie inne szwedzkie leksykony i nie wlaczyl wlasnego krytycznego myslenia. Zatem Szwedzi nadal beda mysleli, ze Gdansk to niemieckie miasto Danzig i wszyscy tam urodzeni to NIemcy. Podobnie jak slowianski Eryk Pomorski z rodu Gryfitów. O slowianskich korzeniach Pomorza mozna w ogóle zapomniec – wg. Andersa Pomorze bylo niemieckie – oprócz Greifswaldu z okolica, który byl szwedzki. Mieszkancy Rzeczpospolitej to Rusini, polski Zyd zostal zakwalifikowany jako Fin, mieszkancy Moraw to Niemcy, zas mieszkancy Polski poludniowo-wschodniej to byli „Galicjanie”. Jedyna szansa na korekte dotyczy Henryka Bukowskiego, wiec niewykluczone, ze autor uwzgledni takze powstanie styczniowe. Jak na razie z tekstu wynika, ze Bukowski przyjechal do Szwecji po walce trwajacej wiele dziesiecioleci, gdyz jako geneze jego emigracji autor podaje powstanie listopadowe! No nic, jak juz kiedys zauwazylam, niespecjalnie nas tu lubia. Znam wielu NIemców i z nimi mozna prowadzic dyskusje, natomaist na tej zabitej dechami prowincji Europy trzyma sie nadal kciuki za Niemca – co tez i Andersowi wypomnialam.

Zalaczam korespondencje jak równiez skan dokumentów mojego Dziadzia. Urodzony podczas rozbiorów zostal zakwalifikowany przez wladze rozbiorowe jako urodzony w Galicji. Przez powojenne wladze Polski jako urodzny w ZSRR. Jakby ktos spytal Dziadzia, to urodzil sie w…Polsce.

Hej,

 

Jag läste den nyutkomna boken ”Garpar, gipskatter och svartskallar” av Anders Johnson och vill dela med förlaget några kritiska kommentarer.

 

Generellt är det en bok med vacker grafik och mycket intressant samt nyttig information. Som utlandsfödd tycker jag att det är viktigt att lyfta upp hur många specialister och investerare från flera, mest europeiska, länder har bidragit till svenskt näringsliv.

 

Jag hittade även information av personligt intresse – ett helt stycke om min förre detta mans kusiner, familjen Versteegh. Från hans berättelser har jag föreställt mig kusinen som en enskild ägare av en, enda skog och jag upptäckte ett helt skogsimperium. Med skräck upptäckte jag också att just Gerard Versteegh var den hatade ägaren mot vilken man protesterade i Ådalen 1931 (vilket AJ lämnade åt sidan). Så att boken skakade mig ordentligt.

 

Efter ha lovprisat boken blir det dags att dela med min kritik. Personligen fick jag ett intryck att AJ är en germanofil och okritiskt tar en tysk ståndpunkt gällande Europas historia. Detta kanske kan förklaras med en ledande roll av tysk kultur i Sverige förre kriget, men tiderna har förändras och man kan hitta andra källor idag. Min slutsats baserar på följande observationer:

 

  1. AJ tillskriver gärna ”tyskhet” människor och platser som inte var tyska,
  2. han använder begreppet ”tysk” oavsett regionen från vilken en person härstammade (aldrig: westfaler, sachser, pfalzer etc). – men använder gärna regionala tillhörigheter hos andra nationer
  3. han använder sig av konstgjorda konstruktioner för att beskriva nationaliteten hos medborgare i slaviska länder
  4. han använder vilseledande begrep som infördes av den tyska /österrikiska ockupationsmakten – istället av att använda korrekta geografiska benämningar

 

Jag ska inte gå in i detaljer och förklaringar  – en duktig historiker gör det betydligt bättre – ska bara lista ut vilka fel jag hittade.

 

Erik av Pommern var INTE tysk. Han tillhörde den slaviska dynastin Gryfiter (Grif), antagligen besläktade med den regerande polska dynasti Piast. Han hette egentligen Bogislaw och pappan hatte Warcislaw – inga tyska namn direkt.

 

Gdank, kallad hos AJ: Danzig var en INTE en tysk stad – och det påstår författaren genom alla epoker. Skulle han kalla lika konsekvent Visby för en tysk stad? Förklaringen lämnar jag till en duktig historiker – orkar inte med tusen år av historia. Förresten vissa tyskar anser att alla städer är tyska. Nazisten Hans Frank, innan han flydde min hemstad  Kraków i januari 1945, talade om ”den anrika tyska staden Krakau” (sic!).

 

AJ bestämmer sig för att använda ett modernt begrep ”tysk” genom hela historiska perioden, dvs. ca. tusen år. Nationella stater är en ganska sen påfund och hör till XIX talet. Om han var lika konsekvent då skulle han använda också adjektiv som ”polsk” och ”tjeckisk”. Men AJ introducerar diversa historiska begrepp istället. Han skriver att någon kommer från ”Böhmen” och det betyder inget annat än Tjeckien (om man så vill: den västra delen av nuvarande Tjeckien). Ordet ”Böhmen” härstammar från tyska. Samma gäller ”Mähren”. Man kan lugnt skriva Tjeckien och invånare av Morava kommer att bli nöjda. Både ”Böhmen” och ”Mähren” befolkas av slaver. Att använda tyska namn på svenska ger intrycket att man pratar heltyska landskap.

 

Ännu lustigare beskriver AJ fru Anna Bielska, som ”kom från en rutensk familj i Litauen”. Att kallas för en rutener innebar för det mesta att man tillhörde kristenortodox kyrka – varför var det så viktigt att beskriva fru Annas trosbekännelse? Om det gäller begreppet ”Rus” då ändrade det innehållet genom tiderna (det fanns flera arter av Rus, t.ex. Rus Biala, Rus Czerwona, Rus Halicka, Rus Wolynska etc. etc.) – kolla med t.ex. en polsk historiker. Om det gäller Litauen då omfattade den också, på den tiden, nuvarande Vitryssland och delar av Ukraina – kanske även delar av Ryssland. MEN Litauen var en (automonisk) del av kungariket Polen (Storfurstedom Litauen och Kungariket Polen – kungen satt i min hemstad, Kraków, på den tiden). Ingen litauer heter ”Bielska” i efternamnet. Så egentligen skulle man skriva att hon var polska. Om det gäller ”rutener” så förekommer de inneslutande i den tyskspråkiga litteraturen.

 

Nu till punkt nummer fyra. AJ skriver om arbetsinvandring från ”Galizien”. Galizien är ett ord som introducerades av ockupationsmakter, första Österrike och senare Tyskland under andra världskriget. Galizien överensstämmer inte med något geografiskt eller historiskt område. Jag är född i Kraków och jag är polska – inte någon ”galizier”. Skärpning! Man kan lugnt skriva att det var polacker, slovaker och ukrainare som kom som billig arbetskraft.

 

En komplettering också. I stycket om Henryk Bukowski står det om polskt uppror 1830. Det var två stora uppror som ägde rum på 1800-talet: 1830 och 1863. Bukowski kom till Sverige som följd av det andra.

 

Ja, det var det hela. Om jag får föreslå något så kan kanske redaktionen anlita en duktig historiker för att reda ut alla missförstånd? Efter Stieg Larssons framgångar utomlands fick Sverige ryktet om sig att ha varit ett nazistvänligt land. Då ska man vara extra noga att inte tala från en (nazi)tysk synpunkt, använda tyska benämningar och kalla för tyskt det, som historiskt sett inte var det. Det upplevs som väldigt känsligt bl.a. i Centraleuropa.

 

Jag vill bara tillägga att jag har gått en tysklinje i gymnasium, arbetade som tolk i Tyskland och har många tyska vänner. Tyskarna är ytterst noga med att vara historiskt korrekta nuförtiden. Så jag lider inte av en tyskfobi – men rätt ska vara rätt.

 

Tackar för annars helt fantastisk läsning!

 

Med vänlig hälsning

 Marzanna Baczynska

 PS. Jag förstår den stora utmaningen i att skriva en så omfattande monografi – det kunde inte vara lätt, även för redaktionen.

 

Marzanna

 

Jag fick från SNS det mejl du skickade till dem angående min invandrarhistorik. Tack för att du tog dig tid att skriva en så utförlig och initierad kommentar. När det blir dags för nästa upplaga, så finns det anledning för mig att se över en del formuleringar. På en del punkter, där du kritiserar min text, vidhåller jag nog att det inte behövs några korrigeringar. Här är några reflexioner från mig:

 

Det är ofta svårt, och i vissa fall känsligt, att välja hur man kategoriserar människor – särskilt när man skriver om personer som levde för länge sedan då dagens nationella eller etniska kategorier saknade relevans eller betydde något annat. En individ kan ju också bära på flera identiteter som kan ha relevans i olika sammanhang. Ett exempel, som jag skriver om, är Herbert Felix. Hans modersmål var tyska och hans religion judisk. Han föddes i Mähren (Morava) som då ingick i Österrike-Ungern och som i dag är en del av Tjeckien. Han var innan flykten till Sverige tjeckoslovakisk medborgare. Fadern var från den stad i Mähren där Herbert växte upp och som låg i en tyskdominerad del av Mähren. Modern kom från Wien. Familjen kände stark samhörighet med den habsburgska monarkin och kände sig mer som österrikare än som tjecker. Här finns alltså många möjligheter för en författare i dag att gå vilse i geografin.

 

Problemet med namnet Tyskland (och Italien) för tiden innan länderna enades har jag berört i förordet. Man kan naturligtvis välja ett annat sätt att skriva men jag har i alla fall berättat hur jag har gjort, varför inga missförstånd bör uppkomma. Mitt sätt att skriva stämmer med vad som är brukligt i Sverige. Jag har dessutom, i de fall jag har kunskap om detta, angivit varifrån i Tyskland en person kommer.

 

Vad gäller Erik av Pommern så var det fel av mig att bara kalla honom ”tyskfödd”. Han var av slavisk fursteätt född i västra Pommern. Hans släkt var dock, enligt Svensk biografiskt Lexikon, tidigt germaniserad och erkända som tyska furstar.

 

Vad gäller Danzig så skriver jag inte någonstans, vad jag har kunnat finna, att det var en tysk stad. I svenska historiska texter brukar den tyska namnformen på staden användas.

 

Jag kan inte heller se något fel i att använda namnen Böhmen och Mähren i stället för Tjeckien för en tid då Tjeckien inte existerade som politisk enhet. (Vad gäller Tyskland anser du det fel att jag använder det namnet i stället för landskapen, under perioder då Tyskland inte existerar som politisk enhet och efterlyser där att jag ska använda regioner i stället.) För en svensk läsekrets skulle det bli svårbegripligt, och strida mot svensk språknorm, att använda de tjeckiska namnen på landskapen (eller på Prag och Moldau). Ingen italienare har protesterat mot att jag använder tyska namnformer på Venedig och andra italienska städer.

 

En av mina huvudpoänger i boken är att Sverige och svenska språket p.g.a. historiska omständigheter är starkt tyskinfluerat. I sällsynta fall har tyska namnformer på icke-tyska geografiska företeelser övergivits i modern tid, t.ex. i fallet Nissa (Nice). I fallet Gdansk och andra polska städer används normalt de polska namnen då man skriver om nutid men inte sällan tyska namn om äldre tider. Jag har använt de namnformer som är etablerade i Sverige och som är accepterade som god svenska. Det finns en risk att man uppfattas som snobbig eller pretentiös om man använder lokala namnformer som inte är förståeliga för en stor del av läsekretsen.

 

Det finns mycket lite information om Anna Bielska och det enda jag har funnit (i Gunnar Wetterbergs historik över Riksbanken) är att hon kom från en rutensk familj i Litauen. Ordet rutensk har, enligt Nationalencyklopedin, flera betydelser. Den troligaste i detta sammanhang är ”ukrainsk”.

 

Att jag nämner Galizien och galizier beror på att dessa ord förekom flitigt om invandrare i början av 1900-talet, vilket många av läsarna kan förväntas känna till. Jag förklarar vilket område som avsågs med Galizien och påpekar samtidigt att ordet galizier snarare var ett uttryck för vissa invandrare än en etnisk eller geografisk ursprungsbeteckning. Men jag kunde ha varit tydligare och påpekat att det inte finns någon etnisk grupp som kallas galizier. Dessutom borde jag ha undvikit namnet Galizien i avsnittet om Bukowski. Man kan också notera att Nationalencyklopedin inte är lika kategoriskt avvisande till begreppen Galizien och galizier som du.

 

Vad gäller Bukowski skriver jag precis det som du efterlyser, nämligen att han kom som en följd av upproret 1863.

 Anders Johnson

hej anders,

 

tack att du tog dig tid att svara på mitt brev!

 

det är alltid värst med periferier – polacker har rett ut en del av historiska oenigheter med tyskar genom att tillsammans redigera skolböcker medan svenskar håller fortfarande på tysken. böcker är skrivna av människor, svenska lexikon är skrivna av svenskar – eller hur? man lär sig hela tiden, upptäcker nya saker samt redigerar om böcker. jag ville ge dig incitament för att ompröva vissa historiska fakta, men det är ditt namn som står på boken såklart och du beskriver världen som du ser den.

 

om du har även en liten bit av vetenskaplig läggning, prata med en duktig professor i historia!

 

om du skriver ”tysk” om alla invånare av nuvarande tyskland skulle du per konsekvens skriva ”polack” om alla ukrainare, litauer och en del andra balter.

 

om det gäller ”galizien” bifogar jag två dokument from hemarkivet. min onekligen polska farfar var född i radzienice. I hans österrikiska papper stod det ”galizien”. efter 2:a världskriget hamnade radzienice inom sovjetiska gränser. då stod det i hans papper att han föddes i sovjet (ZSRR). skulle du fråga honom, då är han född i polen – dokument nummer två bekräftar att han är polsk medborgare.

 

det är lite synd att du förkastar en grupp potentiella läsare – bocken välkomnades jo i början av alla slags immigranter. min svenska bibliotekarie tyckte däremot att det var bara ”massor av onödig kunskap”… även om sverige lyckades hålla sig borta från kriget kan känsliga människor förstå att tyska benämningar förknippas med terror och förstörelse av kontinentala läsare.

 mvh \ mb

 

  1. Miło, że autor w ogóle odpisał. Przypuszczam, że na jego miejscu wielu twórców nie zadałoby sobie nawet takiego trudu.
    Trzymam kciuki za Twoją akcję wyszukiwania niepochlebnych i nieprawdziwych uwag o Polakach i za to, żeby nasi rodacy nie dostarczali materiału do niemiłych portretów.
    Historia z wielorakim obywatelstwem w dokumentach Dziadzia bardzo symboliczna.

    • TEZ sie ucieszylam z faktu odpowiedzi! jakby nie bylo moze to bedzie incytament, budzacy w przyszlosci jakis proces myslowy?

      na pewno pisza do pisarzy emeryci, szalency, fanatycy itp. sama nie sadzilam, ze bede ta, co to „pisze do gazety”. ale dzieki e-mailom i iternetowi swiat skurczyl sie tak bardzo, ze latwo nawiazac ze wszystkimi kontakt. trzeba jednak szwedom przyznac, ze maja wysoka kulture respondencka – w zasadzie nie zdarza sie, zeby ktos cie spuscil po brzytwie i nie odpisal na uprzejmy mail

  2. O rany! Sygrydo/Marzanno, niesamowita sprawa!
    Co to za książka (bo nie potrafię tak z tytułu zaklasyfikować)? Beletrystyka, raczej popularnonaukowa?

    Dawno nie miałam przed oczami tak uderzających w oczy absurdów, które dzięki powszechnej ignorancji uchodzą za akceptowalne. Żyd Finem – to brzmi komicznie, pozostałe wyglądają, tak jak to komentujesz, tyleż kuriozalnie, co tendencyjnie.

    Czy warto pisać? świetnie, że napisałaś.
    Lubię Cię za to, że się poczuwasz. (i nie tylko). Tak trzymać!
    Jeśli efekty pozostaną niezadowalające, to już naprawdę… trudno.
    Pozdrawiam
    ren

Skomentuj

Wprowadź swoje dane lub kliknij jedną z tych ikon, aby się zalogować:

Logo WordPress.com

Komentujesz korzystając z konta WordPress.com. Log Out / Zmień )

Zdjęcie z Twittera

Komentujesz korzystając z konta Twitter. Log Out / Zmień )

Facebook photo

Komentujesz korzystając z konta Facebook. Log Out / Zmień )

Google+ photo

Komentujesz korzystając z konta Google+. Log Out / Zmień )

Connecting to %s

%d bloggers like this: